Skolans möjligheter…

Grundskolans möjligheter
Ricardo Alfredo Guillén Herrera

Kalle och Örebro

Linje

Grundskolan är utöver det vanliga, den platsen där kulturen, själva civilisationen, i ett land har träff med sig själv. Där uppträder, agerar, spelar och medverkar tillsammans barn, föräldrar, lärare i första hand men också andra yrkesutövare så som kuratorer, psykologer, sjukskötare, vårdare, myndigheter, lokalvårdare, vaktmästare, etc. Alla dessa måste enas, sämjas, i att uppnå det bästa för de nya generationerna, nämligen landets framtid. Det här är faktiskt ett statistiskt urval av hela samhället och det blir därför en mötesplats där alla samhällsskick är representerade. Nästan alla, för det finns ändå en länk som fattas och den länken är lite äldre tonåringar, liksom ungdomar som nyligen tagit studenten, som kan utgöra ett förbindelseelement mellan de fullvuxnas värld och barnens planet. Den delen medverkar inte direkt grundskolans verksamhet. Tyvärr.

Det är inte alls en lätt uppgift för ens någon av de inblandade. Att vara sams med alla indragna är en konst som kräver mycket av alla, framför allt lärarna och föräldrarna. Grundproblemet ligger i att det har skett och det fortfarande sker stora och snabba förändringar i hela samhället. Något som direkt påverkar grundskolan. Men eftersom människorna är ganska tröga och hinner inte anpassa sig, rätta sig efter, till de nya utvecklingsriktningar så snabbt, så orsakar allt det där friktioner och svårigheter. Förr i tiden exempelvis fanns det en strikt, sträng och rigorös syn på disciplinen i klassrummet. Numera är det där helt borta. Sådant sker så snabbt att en lärare eller lärarinna börjar sitt yrkesliv under en viss paradigm och redan som medelålder hamnar han eller hon i nya situationer som inte stod på katedern kanske för bara några år innan. Vid slutet av yrkeslivet är läget på nytt helt annorlunda.

Förr var hur som helst allt annorlunda i samhället. Det var inte precis föräldrarna som uppfostrade de nya generationerna. Det var hela samhället som deltog i det. Vilken vuxen som helst kunde ha rätt att tillrättavisa, läxa upp, nästan tukta, ett barn. Sådant sker inte längre. Nuförtiden är föräldrarnas uppgift att göra det på egen hand, men tyvärr är det många av föräldrarna som inte vet hur man gör det. Då hamnar barnuppfostran i händerna på lärarna med den försvårande situationen att många barn har mer frihet på skolan än i hemmet, något som gör att sådana barn överreagerar gentemot lärarnas direktiv och uppmanande till ett lämpligare beteende i klassrummet. Allt förtryck dessa barn upplever hemma, gör att de (barnen) avreagerar sig mot lärarna som, i sin tur och dessvärre, inte längre har makt att läxa upp och mindre ännu att tukta ett barn.

Förr i tiden lärde man sig ett yrke och då utövade man det yrket hela livet, det så kallat ”know-how” och det räckte bra på den tiden för så krävdes av den industriella produktionen. Det fanns inte behov att förnya sig. Det finns ännu idag vissa yrken där det där fortfarande sker, exempelvis bussförarna. Men även de, bussförarna, tvingas konfrontera nya saker i sitt yrke. Datoriserade fordon är nu en verklighet och förarlösa fordon är redan på väg, något som bara är en tidsfråga. Grundskollärarna verkar fortfarande ha precis det där gammalmodiga tankesättet liksom att de ska utöva sitt yrke hela livet utan förändringar. Dessutom finns det bland annat en besvärande omständighet liksom att vetenskapen och tekniken utvecklas i snabb takt och så också skulle de pedagogiska metoderna hänga efter. Men tyvärr hänger pedagogiska metoderna inte alls efter. Jo, men väldigt mycket långt efter. Århundraden. Exempelvis finns det ännu idag lärare som pratar om att stencilera även om det handlar om en rätt så gammal teknik att det inte längre finns på skolorna utrusning för att göra precis det, nämligen att stencilera. Nu gäller det att fotokopiera med moderna fotokopiatorer som kan till och med häfta, foga ihop, binda, det materialet man som läraren ska ge till eleverna. Ett annat exempel som är till och med roligt att se är en lärare i datorkunskap som rättas av sina egna elever. Högstadieelever vet mera än sina egna lärare om det som läraren undervisar. Pinsamt milt sagt. Så långt efter är vissa grundskollärare fortfarande.

På föräldrarnas sida är saken inte bättre. Det är många föräldrar som inte heller hänger med utvecklingen i samhället. De har råd att köpa det sista inom telefoni och datorteknik men de har inte en susning om hur sådana apparater fungerar. Kanske behöver de inte det om de arbetar i något annat. Men hur som helst så blir det ett vakuum, ett tomrum, i uppfostran när föräldrarna inte kan ge sina barn det stödet barnen behöver för att klara av skolgången. Därefter kommer uppfostran. Föräldrarna saknar kunskap om hur man sköter ett barn i det så snabbt föränderliga samhället vi lever i. Föräldrarna förväntar sig att lärarna ska ta hand om den biten. Men hur ska en lärare hinna med så många bollar i luften och med så många barn i klassrummet? Föräldrarna, tyvärr, är inte alltid så bra som gestalter för sina egna barn.

Barnen själva är en annan historia. De kan inte lastas med mer ansvar än det deras mognad kan räcka till. Barnen kommer in i ett föråldrat system som gör de förvirrade eftersom där på skolan råder, milt sagt, brist på auktoritet. Jo, för föräldrar lämnar sitt ansvar i lärarnas händer och lärarna är i det närmaste maktlösa i alla avseenden. Barnen då kommer i kläm på ett alldeles katastrofalt sätt. Inte så konstigt att resultat i olika undersökningar smäller i öronen på alla inblandade. Barnen är landets framtid men ingen verkar bry sig i att tänka annorlunda, liksom utanför lådan. En verkligen gammal låda förresten.

Politikerna utifrån sitt eget perspektiv pratar om att införa betyg redan i årskurs fyra. Men räcker det? Knappast! Betyg eller inte betyg är bara en struntsak i det hela. Tyvärr har politikerna inget bättre att komma med. Politikernas enda intresse är att fånga röster till nästa val. Djupare än så är politikerna inte alls engagerade.

Skolsystemet behöver en rejäl omdaning av allt som har att göra med verksamheten. Ja, ett slags perestrojka. Dags att vi alla slår ihop våra huvud och börja tänka i andra banor än det som rått i århundraden. Samhället idag är absolut ett helt annat samhälle än när Petrus Kenicius, Laurentius Paulinus Gothus och Johannes Rudbeckius fick i uppdrag att skriva en ny skolordning genom beslut vid riksdagen i Örebro 1611 (se förklaring lite längre ner). Nej! Vi lever idag helt annorlunda och det måste vara vår utgångspunkt om skolväsendet ska ge de nya generationerna det de behöver för sin och landets framtid.

Med allt detta vill jag säga att vi alla, oavsett om vi har eller inte något att göra med skolan, direkt eller indirekt, är tvungna att utföra vårt bästa så att våra barn/barnbarn får en bättre framtid i siktet.

  • Förklaring: Genom beslut vid riksdagen i Örebro 1611 fick Petrus Kenicius, Laurentius Paulinus Gothus och Johannes Rudbeckius i uppdrag att skriva en ny skolordning. I denna formaliserades utbildningsväsendet, som skulle utgöras av åttaåriga provincialskolor (stadsskolor för borgare) och tolvåriga katedralskolor, med fyra respektive sex klasser å två år var. Varje läroverk skulle ha en rektor, konrektor, teologie lektor, samt en kollega per de första tre klasserna. De humanistiska influenserna i pedagogiken tilltog 1611, under påverkan av Petrus Ramus teorier.
    Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Utbildning_i_Sverige
  • Jag har en rad idéer när det gäller skolan. Vissa av dessa tankar behöver inte kosta skjortan. Jag vill börja med att föreslå den enklaste som kunde sättas ganska snabbt i gång. Här kommer mina tankar:

    Förslag:

    Jag tänker att det första steget för att göra om hela skolväsendet är att inkludera den länken som saknas, nämligen de lite äldre tonåringar, ungdomar som nyligen tagit studenten. Oundvikligen kommer de att utgöra det förbindelseelementet mellan de fullvuxnas värld och barnens planet som idag fattas. På så sätt kommer lärosäten att ha alla samhällets skikt representerade och direkt medverkande så att det blir fulländat. Istället för värnplikten som fanns förr i tiden, kan dessa ungdomar medverka direkt in och hjälpa de yngre ungdomarna i skolarbetet. De yngre ungdomarna kommer att verkligen bli glada av det och det har till följd, nästan automatiskt, en lugnare arbetsmiljö i klassrummet. Jag är säker på det.

    Min idé är att grupper av tre nyblivna studenter kan följa med olika högstadieklasser hela arbetsdagen under ett läsår, exempelvis, och arbeta och umgås med de yngre barnen, liksom leka och/eller spela på skolgården med dem. Dessa ungdomar är nu lite mognare än de yngre barnen och då utgör en väldigt bra förbindelse mellan vuxna och yngre elever.

    Fördelar med att inkludera de äldre tonåringar i skolarbete kan vara:

  • Som sagt blir dessa ungdomar en utmärkt länk mellan vuxna och de yngre ungdomarna. De kan förstärka vuxnas syn på skolarbetet. Detta med tanke på att elever på grundskoleålder är en aning misstänksamma gentemot vuxna i den mening att de tror att vuxnas uppmanande att plugga mera bara är snack och inget annat. Men de äldre ungdomar är mognare nog att veta att de yngre eleverna har fel eftersom de redan har smakat på att kunskaperna som förmedlas av vuxna behövs när man pluggar på gymnasienivån. De kan vittna inför sina yngre kamrater att vuxnas snack håller.
  • I klassrummet blir de äldre tonåringarna en förträfflig hjälp med att ge de yngre ungdomar stöd med det de inte förstår. Det är inte alltid att en vuxens logik betraktas som logisk av högstadieelever. Kommunikationen i klassrummet brister ofta av den anledningen. Det vet jag själv av egen erfarenhet. Man som vuxen utvecklar en annan logik och glömmer hur man själv tänkte som ungdom. Man som vuxen har andra tanke-parametrar för sin egen logik som inte kommer in i elevernas skalle eftersom dessa elever inte har den livserfarenhet som den vuxne har.
  • De äldre tonåringarna vägleder de yngre med mer verklighetsförankrade bilder av livet. Med det menas att den verkligheten de yngre ungdomarna lever i skiljer sig väsentligt från de vuxnas, något de vuxnas inte har lätt att förstå sig på. Men de äldre tonåringarna har betydligt bättre kontakt med de yngre ungdomarnas verklighet och därför kan förstå sig på dem i hur de tänker.
  • De äldre tonåringarna kan umgås mer energisk och tätare med de yngre precis för de också är unga såväl rent av kroppsligt som tankemässigt och som själsligt. Den kontakten är viktigt, oerhört viktigt. De yngre lyssnar betydligt mer på sina (nästan) jämnåriga än på vuxna. Så, exempelvis, känsla för ansvar kan gå in i de yngre skallar smidigare än när vuxna uppmanar för det.
  • De äldre tonåringarna blir helt enkelt nytt blod inne i klassrummet med sina kritiska ögon. Det är i för sig nog för att börja förnya skolan.
  • Jag tror att det här inte kommer att kosta mycket räknat i pengar. Det kan börjas på prov med en eller några skolor. I samarbete med Arbetsförmedlingen kan de äldre tonåringarna placeras i praktikplatser, eller något liknande, på skolorna (byråkratin är inte min grej), något som kan underlätta för dem att komma in i arbetsmarknaden. Möjligen kan många av dessa ungdomar stanna på skolan och bli lärare.

    Deltagande av de äldre tonåringarna på skolorna måste regleras, så som exempelvis att de inte alls ska ersätta vikarier. En klass måste alltid ha en behörig lärare som ska ansvara för undervisningen. Det måste finnas andra situationer man ska tänka på innan man sätter igång med den här idén. Jag är benägen att bidra med allt det där om det behövs. Det kan jag göra villig och med glädje.

    Jag hoppas att ni tänker på det här. Som sagt så har jag andra idéer för skolan, men dessa kommer så småningom efter detta första steg.

    Tack för ordet!

    Ricardo Alfredo Guillén Herrera

    Hela mitt förslag kan läsas här i PDF-format där det kan laddas ner: Brev till politikerna i Lunds kommun.pdf

    Var så goda…

    kommentarer
    1. Lundaricardo skriver:

      Meningslöst. Helt meningslöst. Att föreslå något till politiker är helt meningslöst. Om det inte leder till personliga vinster är det helt meningslöst att föreslå något till politiker…

      /Lundaricardo.

    Kommentera

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com Logo

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

    Google-foto

    Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

    Ansluter till %s